Kunskap, passion, kreativitet, nyfikenhet…

Konferensen Framtidens lärande – är här och nu! gick av stapeln för andra gången 19-21 maj. Första dagen bestod av ett seminarium kring kommunala IT-strategier och därefter var det TeachMeet.

Innan dess hann jag även besöka YBC och TÄNK OM-kollegan Emma. Mycket intressant! YBC (Young Business Creatives) är en kommunal gymnasieskola i Nacka, men den liknar inte en traditionell skola. YBC huserar på fjärde och femte våningen i något som liknar ett företagshotell eller ett inglasat bibliotek utan böcker. YBC är den mest attraktiva gymnasieutbildningen i Nacka just nu.

TeachMeet är så intensivt att till och med en rastlös själ som jag baxnar. Ett tjugotal talare håller 2-minuters eller 7-minuters framföranden. Om lika många olika saker. Turordningen lottas fram. Att alla råkar prata om olika saker visar med tydlighet utbudet av möjligheter som finns med IT som verktyg i undervisningen.

De som satte sig fast mest i mitt minne är Kristina Alexanderson, för att hon talade med sån inlevelse, Sofia Larsson och Kristoffer Hedram som använt Xtranormal i engelska, Björn Kindenberg som tänkte kring Augmented Reality och Anders Berggren som visade Scratch. Det känns lite tråkigt att inte nämna alla duktiga människor vid namn. Samtliga bidrog till en fantastisk kväll. Speciellt tack till Sandra och Niilo som höll i tåtarna tillsammans med Carina och Mattias.

Enda nackdelen är att man börjar konferensen med höjdpunkten först. Ingenting annat på konferensen kan riktigt mäta sig med det. Kanske TeachMeet ska vara en mer integrerad del av konferensen nästa år?

De senaste två åren har jag lärt känna ca 100 nya personer via webben. På mässan träffade jag hälften av dem. Cirka 20 av dem hade jag aldrig träffat tidigare och ändå blev det kram och hej när vi träffades. Vi känner ju varandra. Lika läckert varje gång.

Inspirationsmötet som Stenungsund höll i var riktigt bra. De startar med varsin dator till alla elever i åk 6-9 i höst. IT-pedagogernas tankar och upplägg är toppen. En viktig framgångsfaktor är en grundskolechef som är på tårna.

Henrik Karlsson: “Vi beväpnar våra elever, ger dem makt över sin utbildning. Framtiden är redan här och tåget går hela tiden. Vi har inte tid med strategier. Vi kör på passion och mod istället.”

Jag medverkade själv vid tre tillfällen: TeachMeet, inspirationsmöte om Skriva sig till läsning, samt kommuners erfarenheter kring PIM. Oerhört nervös före. Mycket nöjd efteråt. Trots krånglande teknik på TeachMeet. Tyvärr hann jag inte med att nätverka så mycket som jag skulle vilja eftersom en hel del tid gick åt till förberedelser. Det startas bl.a. ett nationellt nätverk kring Skriva sig till läsning som ska bli roligt att följa och delta i.

Kan man bli något klokare på 3 dagar? Jag tror faktiskt det. Mina slutsatser:
Vi behöver inte argumentera för en dator per elev längre. Det borde vara en självklarhet. IT är en självklarhet på våra arbetsplatser. IT är en självklarhet i hemmen. IT ska vara en självklarhet i skolan.

God tillgång till IT är för mig idag innebär en dator per elev och lärare som de även kan använda hemma. Projektorer i varje klassrum. Gott om digitalkameror/videokameror, gps:er, läsplattor, iPads… dvs. de verktyg som kan göra skolan till en mer verklig plats att lära sig nytt. Skapa på riktigt, med verkliga mottagare.

Troed Troedsson utmanade mina tankar när han sa att ju mer kunskap du har desto svårare har du att lära nytt. Vi lever i en värld som förändras snabbt. Vi måste bli duktiga på att anpassa oss till denna förändring. Gammal kunskap löser inte nya problem vi ställs inför. Darwin sa precis samma sak för 150 år sedan. Darwin = framtidsanalytiker?

Tekniken är alltså en självklar del i skolan. Vilka är då våra utmaningar?

Jo, att omdefiniera vad skolan är. Se på vad, varför och hur.

Vi måste se till att eleverna når de nationella kunskapsmålen. Men kunskapsmålen räcker inte till för att förbereda eleverna för en värld i snabb förändring. Det krävs även att vi ser till att elevernas förmåga till kreativitet, flexibilitet och social förmåga också uppmärksammas och bedöms. Målen i Lpo 94 måste vara viktigare än kursplansmålen. Varje dag.

Hur gör man detta då? Och framförallt, om man lyssnar till Troed Troedsson, hur mäter man kunskap som bygger på att man ska vara så okunnig som möjligt. Hur ser undervisning och lärande ut när kunskapssamhället inte längre är norm?

Detta måste vi diskutera tillsammans, gärna samtidigt som vi gemensamt i arbetslagen utforskar nya verktyg och metoder för lärande.

Och till sist: Just nu är jag på krigsstigen mot matteboken. Varför inte börja med att bränna den? Utgå från målen, gör gemensam planering med eleverna, utforska världen… den är full av matematik. Låt eleverna uppleva, skapa, fotografera, filma, diskutera, samarbeta. Vara kreativa, nyfikna. Matematikämnet är som gjort för det.